Vi kör för fullt...

Lite mer än halva november har gått och jag börjar bli väldigt nervös inför mitt mål till nyår. Jag tränar hårt och försöker tänka så mycket som möjligt på vad jag äter men ibland så fungerar det bara inte. Jag har börjat dra ner lite till på kolhydraterna och det märks ibland då jag kan känna mig lite extra trött på kvällarna men det är smällar jag tar för att må så bra som jag gör när jag tränar på gymet. Förra veckan blev det väldigt många träningsdagar vilket tog ut sin rätt men denna vecka så blr det dessto mindre. Skolan och mitt sociala liv tar över lite och det känns också bra för jag är inte bara en träningnarkoman och är en social människa också. Trots att träningen tar upp den största delen av mitt liv just nu.

Igår hann jag dock vara lite social också, efter träningen mötes Kyrkans Unga från Vikingstad och spelade biljard tillsammans under ca 1½ timme. Det var jättekul, trots att jag inte riktigt vann alla gånger. Det blir att fortsätta öva tills nästa gång. Jag och min syster tog med våra föräldrar på biljard på farsdag och det blev väldigt uppskattat då de aldrig spelat förrut så nu är det inte långt kvar till en revansch. Så jag får träna till det tillfället också.

Snart är det dags för jul och julklapps inhandlning. Lönen kommer nästa vecka så då ska jag och min sambo bege oss ut på stan och leta reda på de rätta sakerna. Jag läste i Corren att årets julklapp blir att ge bort en upplevelse och minst ett av våra paket kommer att innehålla just detta.

Wow tittade just ut, det SNÖAR, visst har det gjort så förut i år men jag blir lika gla varje gång. Det kanske ändras när jag ska gå till träningen men just nu är jag jätteglad.

Tiden går...

Det är typ en månda sen jag skrev förra gången. Usch vad tiden går. Skolan tar tyvätt upp mycket av min tid och när man inte sitter med näsan i olika böcker vill jag gärna leva livet med mina nära och kära. Tyvärr hamnardatorn och bloggen på 123:dje plats eller nått. Men för er som fortfarande läser så tänkte jag skriva något litet. Jag tränar fortfarande men har tyvärr gått upp i vikt sedan jag slutade vara med i corren vid midsommar. Jag skyller på oplanderade händelser och bristen av gymkort men allt beror ändå på mig och mina val. Det blev nog mer chips och andra kolhydrater under sensommaren och detta satte sina spår. Mina kära jeans som jag äntligen hade kommit i efter ca 5år blev för små igen och detta blev en väckarklocka för mig.

Nu gör jag allt för att försöka träna 3-4 gånger i veckan och försöker ge mig själv skäll när jag inte äter som jag ska men på något sätt är det svårare nu än vad det var då. Det kanske blir så när man inte har lika många ögon på sig varje vecka. Ett av mina mål var att gå ner 20 kilo till nyår men tyvärr ser det inte så jätteljust ut just nu. Jag kämpar på och tränar lite extra ibland men det känns tungt. Det som spelar in mest i varför jaginte går ner lika mycket nu som ja gjorde då beror nog på att stegräknaren hamnat på hyllan jag vet inte varför men där ligger den. Dessutom så blir det cykeln tll gymet och inte en promenad. Detta vet jag dock anledningen till, det är lite läskigt att gå hem själv på kvällarna efter träningen nu när det bara blir mörkare och mörkare ute. Önskar mig kanske en nypa mod i julklapp.

Jag ska ta mig i kargen och kämpa stenhårt för att nå mitt mål om inte till nyår så till mig födelsedag vilken inträffar bara två veckor senare. Jag får sådant träningsstöd från Linda fortfarande vilket hjälper till och min syster tränar med mig för fullt och stöttar mig i mitt liv och det känns mycket bra. Önska mig lycka till, kram till er alla.