Det är bara att bita ihop...

Idag har jag varit duktig och tagit ett stort steg framåt för att hjälpa till i världen. Jag har nämligen tagit blodprov för att få bli blodgivare. Ett stor steg för mig då jag hatar nålar och allt som har med stick att göra. Men jag bet ihop och härdade ut. Kanske lite överdrivet då det inte var så jättefarligt. Ett litet stick som kändes men som inte gjorde jätteont vilket nu följs av en liten prick där nålen gick in och lite ömande när man böjer armbågen. Men detta är något jag kan stå ut med för att hjälpa dom som behöver blod. Min mamma har lämnat blod sedan jag var lite och nu när jag fyllt 25 så tyckte jag att det var min tur. Fast än så länge vet jag ju inte ifall jag får lämna blod då provsvaren inte är klara än. Men hör jag ingenting så kommer jag att lämna blod den 3 mars för första gången på rikigt. Det är bara att bita ihop...