Det får gå som det går...

Idag är det dags för blodomloppet. Vi ska springa 1o km var det tänkt. Men jag får tyvärr tänka om. Min förkylning har inte gett sig utan blommat upp igen. Låg nästan hela dagen igår i sängen och tyckte synd om mig själv. Idag är det lite bättre men min näsa är så tjock att jag knappt kan andas. Så att springa idag är bara att glömma. Jag fick ett meddelande från Maria på Corren imorse där hon undrade om hon skulle försöka byta så att jag fick gå 5km istället för 10. Jag tyckte det lät som en bra ide då jag absolut inte tänker springa idag. Det kommer inte att bli någon träning förrens min förkylning är över. Jag började nog lite för tidigt förra gången och det är nog därför som jag inte har blivit bra än. Jag får bara hålla tummarna att det inte är långt kvar då jag blir nervös av att inte få träna. Det är så nära slutet av träningen med Corren och jag vill visa goda resultat. Dock kommer jag ju att fortsätta att träna (om jag fixar penagr) och äta rätt så gott det går resten av livet för att inte riskera att gå upp igen. Jag trivs med att den fysik jag har lyckats få nu och jag vill inte släppa den. Corren kommer kanske att följa upp oss i vinter eller nästa sommar och då vill jag se lika bra ut som jag gör nu. Linda har sagt att hon inte vill släppa taget om mig helt utan fortfarande träffa mig efter att detta med med corren är över för att se hur jag mår och om jag behöver hjälp med något. Det känns tryggt att ha det stödet i ryggen, det blir nog enklare att fortsätta på samma linje då. Skrver igen efter blodomloppet ikväll, ha det bra.