Det går sakta men säkert framåt...

Har tyvärr inte hunnit skriva tidigare denna vecka då jag har varit så trött efter praktiken och skolan denna vecka men nu kommer jag med en uppdatering för veckan som har gått, så här långt iallafall.

I måndgas var det cykling till praktiken som gällde, det var medvind dit och motvind hem men tiden blev nog den samma så som jag körde. Lite seg på morgonen och speedad på eftermiddagen. När jag sedan kom hem blev min dag en riktig otursdag. Det första som hände när jag kom hem var att stegräknaren gick sönder. Bältesfästet som satt bak på stegräknaren så jag kunde sätta fast den i byxorna bara ramlade av. Den hade tydligen böjts ut för mycket och tålde inte mer uten gav upp och ramlade av. Så nu fungerar inte inte den som den ska och jag vet inte alls om de steg jag går verkligen räknas eller om den hoppar över vissa då jag nu har den i fickorna eller hängandes från ett skärp. Men men, pratde med Linda i tisdags och hon skulle försöka att fixa en ny till mig. Hoppas hon hittar en snart! Efter denna katastrof blev inte den nya maten jag lagade ätbar så det vara bara att dra iväg och äta på Mc D för att få i sig mat snabbt. När vi sedan gav oss iväg för att handla till denna veckan fanns det inte tillräkligt med penagar på ICA-kortet så vi fick lägga till lite så att vi skulle kunna få hem våra varor. Hela eftermiddagen kändes som kaos och jag somnade sent den kvällen.

I tisdag var det dags för möte med vägning och träning med Linda. Jag var riktigt nervös inför vägningen då jag inte tyckte att det hänt något med kroppen. Tjii fick jag då jag både gått ner mer i vikt och minskat i omfång på olika ställen. Kankse inte så jättemycket i vikt men så länge det går nedåt är jag nöjd. Ända stället som stått still var omfånget på mina armar. Där hade det inte hänt något, kankse har jag fått mer muskler? Efter att fjärilarna försvunnit från magen så var det dags för träning. Jag trodde vi skulle springa runt Stångån men det blev lite löpning inomhus istället, varvat med boxning (med och utan vikter) och rephoppning. Kännde mig lite som Stallone i Rocky. Allt avslutades med sittups och bolldipp över huvudet. Linda tyckte jag hade blivit mycket starkare och uthålligare då sa att hon kört hårt mig med denna gång. Oj tänkte jag, jag som inte tyckte det var så jättejobbigt. Positiv framgång, jippie. Nu är det bara två vägningar kvar. Vi kom överrens om att vi ska väga mig i slutet av denna månad och sedan precis innan min tid hos corren är över. För att få en extra pusch på vägen till att nå mitt viktminskningmål så ska jag köra en stenhård vecka nästa vecka med mer träning och större koll på kolhydrater och protein. Absolut inga godsaker denna vecka! Eller ja jag får äta en näve osaltade nötter om dagen eller varannan om jag vill och det duger för mig.

I ondags skulle det ha varit en cykel dag till praktiken men så blev inte fallet. Jag var både trött och så ville jag komma snabbt hem så jag plockade fram bilnyckeln ur myckelskåpet och tog den istället. Inte så duktigt jag vet men så blir det ibland.

Idag torsdag började jag 6.20 så det fanns inga tankar om att jag skulle ta cykeln till praktiken denna dag. Bilen användes men det var ingen fara då jag gick till gymet och tränade när jag kom hem. Kl 17.30 var det dags för ett pass med namnet Kom i form. Det blev kondition på stepbräda i ca 40 minuter och sedan blev det arm-, ben- och magstyrka. Det var riktigt jobbigt men riktigt kul och jag tycker att jag körde gärnet hela tiden. Min sambo kan nog understryka det då han inte ville krama eller pussa mig för att jag var så svettig. Men efter en dusch gick det bättre. Efter maten åkte vi till Kyrkansunga i Hackefors och umgicks och pratade med vänner, jag spelade även lite biljard då jag lovat mig själv att jag skulle öva sedan nederlaget senast jag spelade. Vi körde tre matcher, två av dem vann jag och en gav jag tyvärr bort segerna då jag stötte i den vita bollen när jag bara hade den svarta kvar. Tråkigt att jag inte vann alla men jag kände mig mycket bättre än förra gången, så med lite mer övning kanske jag kan utmana min överman till nya matcher.

Nu är det dags för sängen ögonlocken hänger vid knäna känns det som och sängen ser varm och inbjudande ut, zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz...